Tid över till annat

Jag vill så gärna skriva och berätta om dagarna med Cassandra, men det känns som att så fort jag sätter fingrarna mot tangenterna vill hon ha min fulla uppmärksamhet. Samma sak så fort jag lägger mig på sängen och öppnar min bok, då är hon plötsligt klarvaken och hungrig! Hon verkar känna av när min uppmärksamhet faller på något annat än henne.

Men jag ska inte gnälla, för så fort hon inte är hos mig saknar jag henne. Sover hon en längre stund så kollar jag till henne var 5:e minut, bara för att få titta på hennes bedårande ansikte. Och det bästa jag vet är att lägga mig i sängen, dra henne till mig och ta en powernap tillsammans. Ljudet av hennes andetag och värmen från hennes kropp fyller mig med ett lugn.

Förutom att vara mamma så måste jag vara fästmö och planera bröllop! Och därimellan vill jag bara vara mig själv och ha mina egna små projekt. Senaste är ett babygym, som jag hoppas komma ihåg att visa upp här när det väl är klart. Bara ett par ynka detaljer kvar! Jag har också renoverat barnkammaren med ett tjusigt resultat! Inser nu att jag inte ens tagit bilder på rummet, men det kommer! Ska bara leta efter laddaren till kameran...


Varje gång jag blinkar så har Cassandra vuxit lite till. Sitter man tyst och lyssnar så kan man nästan höra hur hon växer för varje sekund. Min lilla ängel...

Den långa väntan...

...är äntligen över!

Den 11 Mars kl 03:57 föddes våran underbara dotter! Välkommen till världen Cassandra!

38 veckor

Nu är det bara 14 dagar kvar till BF. Tycker dock att lillan kan komma ut med en gång, eftersom jag nu nått ett tillstånd av förhöjt blodtryck (=huvudvärk, trötthet, osv) samt så vätskefyllda händer att jag knappt kan böja fingrarna och känner ett konstant stickande i fingertopparna. Denna kombination gör att jag inte orkar använda huvudet (dvs läsa, skriva, tänka), men inte heller kan pyssla med mina hobbys (dvs sy, virka, måla). Jag vilar/sover 2-3 gånger om dan och lägger mig sällan senare än 22:00. För det mesta hamnar jag i säng vid 21:00 och läser lite skönlitteratur (okej så NÅNTING kan jag läsa). På nattuksbordet ligger just nu första boken i Stephen Kings Svarta Tornet serie - inte så pjåkig, men varför har han delat upp dem i så tunna böcker? För mig finns inget bättre än en bok med lite tyngd i! Min King-favorit hittills är "Under the dome" och på andra plats kommer "Pestens tid".

Nu kryper en liten huvudvärk fram, så ska lägga ifrån mig datorn. Men lite blev bloggat idag i alla fall!

Det där lilla extra

Det föds barn varje dag i Sverige (och världen) och idag är inget undantag. Vi är nog flera som önskar att våra små mirakel inte ska komma ut just på denna dag, eftersom man tekniskt sett inte har födelsedag mer än vart 4:e år. Hittills är två barn födda denna dag på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och än finns det tid för fler förlossningar!

Själv hade jag hoppas på ett Februari-barn, då det är många i min familj och släkt som är födda under Mars. Önskar heller inte att hon väntar ända in till April, dels för att jag vill ha min kropp tillbaka (nej det är väl inte så hemsk att säga så!) och för att vi har ännu en dag där som man gärna undviker: Första April! Kanske bara är jag, men vill inte ta risken att hon blir kallad för ett April-skämt hela sitt liv. Barn kan vara onda och vuxna inser inte ofta att ord kan såra. Eftersom jag aldrig varit direkt "poppis" och inte heller mobbad i skolan, har jag kunnat stå mellan och vittna barn bli utsatta för mobbing. Om jag kommer på mitt barn med att vara mobbare ska hon få höra ett och annat, men om jag skulle upptäcka att hon blev mobbad vad kan jag göra? När detta pågick mot min syster så var jag ju själv barn och ansåg att jag hade rätt att slå den som slog henne, men som vuxen har jag inte längre den rätten. Vi blir försvarslösa som vuxna. Vi kan bara prata med lärare och föräldrar och hoppas att alla tar sitt ansvar, men det är sällan de gör det. De flesta föräldrar ser åt andra hållet när deras barn uppför sig illa och lärare.. ja.. de undviker att behöva göra något själva utan lägger allt ansvar på föräldrarna. Allt jag önskar är att mitt barn tar kloka beslut i sitt liv och att hon kommer ha samma förhållande med oss som jag har med mina föräldrar.

Som tur är kommer allt det där senare, nu behöver jag bara oroa mig för mindre saker som aming, blöjbyte och sömn!

En natt på sjukhuset

Sedan natten till onsdag har jag haft mer eller mindre smärtsamma sammandragningar, också kallade förvärkar. Under onsdagen kunde jag räkna att det låg ca en timme mellan värkarna (betydligt oftare mellan sammandragningarna) och vi väntade till sent på kvällen innan vi bestämde oss för att inget mer verkade hända. Sedan under torsdagen blev det lite tätare - runt 30 minuter mellan värkarna - så vi ringde tillslut till sjukhuset för att rådgöra. De bad mig komma in så att de kunde göra en undersökning. Eftersom varken vatten eller slempropp gått var det inget akut besök, men bara för att säkerhetsställa ifall förlossning var på gång eller ej.
Vid 22-tiden anlände vi till förlossningsavdelningen och de kopplade upp mig till en maskin (det var för övrigt en väldigt lugn kväll, såg inte en själ på hela kvällen utom personal). Denna maskin talade om att det var ca 4 minuter mellan sammandragningarna, även om jag inte hade några värkar. Sedan gjorde de en snabb undersökning och kunde tyvärr konstatera att livmoderstappen inte öppnat sig särskilt mycket, så deras beslut blev att ge mig piller som lugnade sammandragningarna. Deras första tanke var att ge mig dessa, plus smärtstillande och sömntabletter som jag kunde ta med hem, men sedan tog dem beslutet att det var bättre för mig att stanna kvar över natten så att de kunde undersöka mig igen på morgonen (eller om jag mot alla ods skulle komma igång på allvar under natten).
Min mamma var den som kört mig och sambon till sjukhuset och eftersom det var sent beslöt hon sig för att stanna över natten också (istället för att sitta och köra 4 mil hem). De hade gjort i ordning ett rum till oss med två sängar och en fotölj, dock är vi ju en tajt familj, så jag och sambon låg i den ena så fick mamma den andra. Barnmorskan blev nog lite förvånad när hon kom in en sista gång för att sätta band runt min arm och finner oss tre på rad i sängarna!


Natten flöt på lugnt, jag sov bättre än jag gjort på länge nu. Blev lite varm i kroppen från pillrerna, men slapp vakna upp i värkar. Mina sammandragningar är inte lika täta nu och jag har inte haft någon värk idag. Pappa skjutsade hem mig medan sambon och mamma åkte till sina jobb. Även syster som hade andra ärenden på sjukhuset denna morgon kom och överraskade oss med sin närvaro. Kändes skönt att ha så många kära runt omkring sig!

Väl hemma hade jag ny energi som jag saknat den senaste tiden, så jag och pappa började fixa lite med sovrummet. På söndag hoppas vi kunna sätta upp tapeten! När man ser den tapet jag köpt och det golv jag vill ha så kan man föreställa sig hur snyggt det kommer bli. Tyvärr upptäckte vi att jag hade räknat lite fel när jag beställde tapeten, istället för att det skulle bli massa kvar så finns risken att det inte räcker hela vägen. Förstår inte hur jag tänkte när jag räknade på det där! Annars är det bara att beställa nytt, normalt ska det inte ta mer än 5 dagar att få det levererat.

Jag är i alla fall exhalterad, glad och förväntansfull - både på att få rummet klart och att våran bebis snart är här!

Oviljan att göra ingenting

Jag får så dåligt samvete när jag bara ligger hemma, trots att jag inte mår bra. Det är därför jag alltid sysselsätter mig med saker - mina hobbys det vill säga. Så idag mot alla ods har jag lyckats sy ihop en "blöj-förvaring"! Tog inte alls lång tid att göra, men har lidigt av kraftigt illamående hela dagen och känner mig därför stolt över min lilla ansträngning! Jag var inspirerad av modellen som jag kommenterade i mitt förra inlägg, dock gjorde jag några små förändringar - man tager vad man haver! Här är i alla fall resultatet, tyvärr tog jag inga foton under processen. Om jag kommer ihåg kan jag göra det med nästa (tycker det verkar bra att ha två, ifall man är på språng och då borde åtminstonde en av dem vara redo för avresa).

Denna söta förvaring rymmer alltså fyra-sex blöjor ("New Baby"-size), två tvättlappar och flera små tuber med salvor (om man vill). Sedan blir ju i och försig blöjorna större med takt att barnet växer, men då får man väl planera om packningen. Det jag gjorde annorlunda järmför med beskrivningen var att jag bara hade ett yttre tyg och sedan fleecetyg till fodring. Bandet har jag sytt själv och jag vek ner kanten lite då jag tyckte det blev snyggast så. Till denna variant går det åt mindre tyg och andra finesser, plus att den är enklare och snabbare att göra. Jag ska slänga upp en "Tutorial" med bilder när jag gör nästa.

Nu ska jag fokusera på matlagningen här. Ikväll äter vi tjocka revbenspjäll!

"Vila lite mer"

Det var rådet jag fick hos BM igår. Min fråga var då: kan man vila mer än jag gör? Jag har inget jobb, är hemma nästan 24/7, denna månad har det inte blivit någon simning endast promenader med hunden som bor här på deltid, renoverar lite i sovrummet var dag (max ett par timmar om dagen). Så vad ska jag göra? Droppa allt och bara ligga på soffan hela dagen? Ryser av bara tanken... Hur kan man göra absolut ingenting? Hur orkar folk leva när de är arbetslösa? Själv försöker jag sysselsätta mig med allt jag kan komma på - syr, virkar, målar, bloggar, läser. Jag är lyckligt lottad som har så många hobbys!
Nu finns det inte ens anledning till att söka jobb, BM sa att om jag hade haft jobb så hade hon sjukskrivit mig nu. "Man måste lyssna på sin kropp; du behöver nog vila lite mer."

Idag tog jag extra sovmorgon. Gick upp kl 7 med sambon, käkade fruskost och sedan la jag mig i sängen igen när han åkt. Kände mig helt slut, men ärligt talat så får dessa vilostunder mig att må ännu sämre. Nu har jag en äcklig smak i munnen och känner mig illamående. Snälla lilla bebisen, kan du komma ut så fort sovrummet är klart??

Igår köpte jag också ett set med målarfärg som jag lovat! Har gjort en enkel målning bara för att prova färgerna och ja det var lika kul med vattenfärg som jag trodde. Nu måste jag bara öva lite på tekniken, plus att jag borde inhandla penslar. Den som föjlde med på köpet var lite för liten för större ytor, men väldigt bra för detaljer!

Setet jag köpte heter Sketchers' Pocket Box från Cotman Watercolors. Det finns plats för 12 färger, som ingår när man köper boxen, dock kan man inte vara säker på att få 12 OLIKA färger. Jag fick två färger som dubletter, men det varnar fabrikören för på förpackningen så jag ska väl inte gnälla. Kanske skulle varit så fräck att jag öppnat förpackningen och kikat innan jag köpte den.

Idag ska jag till stan igen och se om de kan hjälpa mig med mina svullna händer!

Svullna händer och värkande muskler

Att min syster vill vara gravid igen när hon ser mig - det förstår jag inte! Min graviditet har varit rätt smidig om man jämför med många, men nog har jag tröttnat på ryggvärken, ömmande kroppsdelar, ballong-händer och sammandragningar. Bara 7 veckor kvar. Alla säger att det är så jobbigt den första tiden.. sedan är det jobbigt när de lär sig krypa.. sedan är det ännu jobbigare när de börjar gå.. sedan är det förstås jobbigt när de kommer in i trotsåldern.. sedan tonåren.. Kort sagt är det jobbigt tills de flyttar hemifrån och lämnar oss föräldrar ifred!

Men visst är det något helt fantastiskt underbart med barn! Det går ju inte att beskriva. Min systers barn är nog inspirationen till att jag själv vill ha barn. Idag kom de för första gången och hälsade på oss i vårat nya hus, det kändes mysigt med lite liv i stugan och ljudet av barnröster som hela tiden ropar efter uppmärksamhet: "Titta här!" "Titta på mig!" "Kom och kolla!" Dock måste vi inhandla lite mer saker så att barnen kan sysselsätta sig när de är här. Pennor är något de alltid frågar efter, då de gillar att rita (vem gör inte det?), det pinsamma är att jag bara har "finpennor" som är lite för dyra för att sätta i händerna på ett barn. Till nästa gång ska jag ha en stor uppsättning med pennor av alla slag som barnen får använda. Funderar på en sån där box som innehåller både färgpennor, tusch och kritor, samt vattenfärg har jag för mig.

För några månader sen fick jag ett set med tuschpennor och ett block av min sambo, som gärna uppmuntrar mig till att öva mer. Hade aldrig för målat med tusch på en seriös nivå, så det blev lite av en utmaning vilket slutade med att jag nu målar cartoons med enkla, starka färger. Dessa planerar vi att rama in och sätta upp i barnets rum senare. Här är ett litet urval från de jag gjort hittills:

Jag "lånar" bilder från internet som inspiration, då jag ännu inte är så duktig på att måla från eget huvud - ännu mindre skapa egna cartoons! Men jag målar inte av på något sätt, utan målar på fri hand och använder inte ens blyerts för att skissa upp bilderna. Tuschpennorna jag använder är Stabilo Pen 68.
En annan sorts tuschpennor som jag fick i julklapp av min kära sambo är Faber-Castell, PITT artist pen brush. Vilket har en helt annan känsla! Udden på pennan är mjukare och ger känslan av en pensel.

Nu är det dags för sängen! God natt.

Är man någonsin "redo"?

Många påstår att de inte vill ha barn för att de inte känner sig "redo". Men vad menas med "redo"? Sitter här och bläddrar igenom de tidiningar som jag fick med ena babyboxen och känner stundvis: "Shit, jag vet ju inte alls hur man tar hand om ett barn!". Nämner man det för familj och vänner säger de bara att sånt lär man sig rätt naturligt och att jag inte ska oroa mig. För det mesta oroar jag mig inte, tills jag åter igen inser vilket jobb det innebär. Att läsa de här tidningarna hjälper ju inte! För det första är de fylld med insändare där folk skriver om sina skillsmässor, att de inte längre har sex, misstänker partnern för otrohet, konflikter och bråk angående barnuppfostran, gnäll, gnäll, gnäll.. hur uppmuntrande låter detta för en blivande mamma? Sedan tar tidningen upp allt sånt som man normalt inte oroar sig för annars: faror i hemmet, kolik, förlossningsdepressioner, barnsjukdomar, osv... visst är det viktigt att ta upp allt detta, men det bygger upp en tygnd av oro såhär två månader innan beräknad förlossning.
Sedan kan man ju göra som jag: bläddra förbi det som man inte är "redo" för och läs inspirerande artiklar om inredningstips till barnrummet, laga sin egen barnmat och hemligheten till en bättre sömn!

Något som jag måste dela med mig av är detta som jag hittade i mittenuppslaget i en av tidningarna: "Regnpyssel". Fast för mig är detta skoj vilken dag som helst! Här har de i alla fall lagt upp recpet på hur man gör sin egen play-doh, trolldeg, fingerfärg, m.m. De som jag just nämnde är mina favoriter, så jag skriver helt enkelt ner recepten här så att ni själv kan prova hemma och ha kul med era barn (barnen är ju förstås bara en ursäkt, det är ju vi som vill leka).

Play-Doh
4 dl vetemjöl
3 dl salt
2 msk alunpulver eller citronsyra
3 msk matolja
5 dl kokande vatten
Karamellfärg

Gör såhär:
Blands mjöl, salt och  alun i en bunke. Tillsätt olja och karamellfärgat vatten. Rör ihop till en slät deg som du sedan förvarar i en plastpåse eller plastburk med lock, helst i kylskåp.

Trolldeg
1 dl mjöl
1 dl salt
½ dl kallt vatten

Gör såhär:
Blanda allt och knåda degen väl. Degen kan kavlas och formas som man vill, lägg de färdiga figurerna på en smord bakplåt och grädda i ugnen, 130-150 grader i två timmar (längre tid ju tjockare figurer). När de svalnat kan de målas med vattenfärg eller lackas med hobbylack.

Fingerfärg
2 dl vatten
2dl talk
2 dl potatismjöl
1 dl tvåflingor
Pulverfärg

Gör såhär:
Rör ihop och förvara färgen i plast- eller glasburkar med lock. Funkar fint i stället för gips till hand- och fotavtryck.


En annan sysselsättning jag har just nu är att renovera vårat sovrum, vi vill ju förstås ha det färdigt när lillan anländer, men det ska väl inte vara några problem. Försöker förstås att inte överanstränga mig eftersom jag känt mig lite dålig den senaste veckan. Dessutom har jag problem med händerna då de känns enormt svullna, det sticker i fingrarna när jag utför vissa rörelser (t ex skriva en längre text på datorn) och har svårt att greppa saker för att det gör ont i lederna. Väggarna är spacklade och redo för nya tapeter, men först ska jag måla tak, dörr- och fönsterlister. Dessutom har vi såna där gamla härliga inbyggda garderober! Tyvärr har förra ägarna tapetserat över dörrarna, så det håller jag också på och sliter bort så att de kan målas. Huset vi just köpt är byggt 1956 och har aldrig genomgått någon större renovering - istället har de lyckats bevara huset i gott skick med en äkta 50-tal känsla (förutom att det finns spår av 60- och 70-tal, till exempel har de lagt plastmattor i alla rum utom ett).

Nu ska jag nog jobba lite på rummet innan mörkret faller på helt!

Vittingejäntan delar med sig!

Här i väntans tider har jag bestämt mig för att starta en blogg. Med BF i Mars och ingen inkomst, ja vad gör man inte för att fördriva tiden och hoppas på lite extra kling i fickan? Annonserna må vara fula och ointressanta, men om ni klickar på dem, så bidrar ni med en slant! I utbyte lovar jag att dela med mig av allt från råd och rön, fakta och myter, nyheter och gamla godingar - inom ämnen som hus och hem, djur, barn, teknik, politik, vetenskap och mycket mer!

Jag kan ju inte säga att allt detta ligger i min kunskapsbank, men det ligger i min intresse och jag spenderar på tok för mycket tid på nätet där jag läser om allt möjligt. För att nämna några exempel har jag stort intresse av hundar - jag läste djurvård på gymnasiet och har utbildat mig till hundinstruktör - och jag letar hela tiden efter mer information att bredda mina vyer med. Jag läser vetenskapliga artiklar, besöker hundforum, hemsidor och kollar vad för träningstips andra hundtränare har. Ett annat ämne som jag är engagerad i är sömnad och virkning. Så de dagar jag känner mig lite pysslig öppnar jag upp laptopen och söker genom nätet för olika sytips och mönster - vilket jag förstås kommer dela med mig av till er också!

Må så vara att inte allt som jag skriver om intresserar just dig, men något av allt det jag skriver om kommer intressera alla! Så fort jag fått lite fyllnad i bloggen och lärt mig alla funktioner så kommer det vara lätt för vem som helst att hitta det som ligger i deras engagemang. Så hjälp mig finna motivation att driva den här bloggen till fullo - skriv kommentarer, klicka på annonserna, visa att jag har lite läsare!

Det är sällan man får läsare på en gång, så jag lockar med något som kanske intresserar många: Dagens mattips! Detta recept gick verkligen hem hos min sambo!

Fläskkarré med senapssås och äpplen

Ingredienser:

Fläskkarré, Äpple, Morot, Gul lök, Kanel, Flytande honung, Köttbuljong, Smör, Vetemjöl, Grädde, Senap, Salt, Peppar

Gör såhär: 

Sätt ugnen på 175 grader.

  Skär fläskkarrén i 1-2 cm tjocka skivor. Salta och peppra runt om och bryn köttet i en stekpanna med smör.

Lägg köttet i en ugnssäker form. Krydda med kanel. Tillsätt honung.
 

Sätt in formen och stek klart köttet i ugn. Ös karrén några gånger under stekningen med den sky som bildas.

Lös upp buljongen i vatten. Skär grönsakerna i bitar och bryn lätt i stekpanna. Häll på buljong och lite honung och låt gå mjuka under lock.

Ta upp grönsakerna med hålslev, och lägg på ett fat.
Sila av skyn till grönsakerna. Red av med mjöl och lite grädde under uppvärmning, tillsätt senap, salt och peppar. Smaka av.

Servera karrén med ris, äppelröran och såsen. Smaklig måltid!

Receptet fann jag här, dock har jag modifierat det litet.