Renovering del 1

Nu är renoveringen av sovrummet äntligen klart (med få detaljer som återstår)! Måste säga att vi lyckades skapa en fantastisk harmoni med färger och ljus. Jag och sambon är enormt tacksamma för den hjälp vi fått av mina föräldrar. Det ska bli mysigt att få spendera våran första natt där (dock har jag redan tagit en liten tupplur på eftermiddagen då vi varit igång hela dan).

På grund av huvudvärk har jag inte mycket ork att blogga ikväll, men ville bara dela med mig av lite bilder (som för övrigt inte gör verkligheten rättvisa):

Saknar förstås lite inredning och sånt, men det kommer allt eftersom. Sådant kräver ju lite planering och vi har redan det nödvändigaste klart.

Imorgon är en dag för vila, så då borde jag ha lite mer energi till att uppdatera bloggen ordentligt!

En natt på sjukhuset

Sedan natten till onsdag har jag haft mer eller mindre smärtsamma sammandragningar, också kallade förvärkar. Under onsdagen kunde jag räkna att det låg ca en timme mellan värkarna (betydligt oftare mellan sammandragningarna) och vi väntade till sent på kvällen innan vi bestämde oss för att inget mer verkade hända. Sedan under torsdagen blev det lite tätare - runt 30 minuter mellan värkarna - så vi ringde tillslut till sjukhuset för att rådgöra. De bad mig komma in så att de kunde göra en undersökning. Eftersom varken vatten eller slempropp gått var det inget akut besök, men bara för att säkerhetsställa ifall förlossning var på gång eller ej.
Vid 22-tiden anlände vi till förlossningsavdelningen och de kopplade upp mig till en maskin (det var för övrigt en väldigt lugn kväll, såg inte en själ på hela kvällen utom personal). Denna maskin talade om att det var ca 4 minuter mellan sammandragningarna, även om jag inte hade några värkar. Sedan gjorde de en snabb undersökning och kunde tyvärr konstatera att livmoderstappen inte öppnat sig särskilt mycket, så deras beslut blev att ge mig piller som lugnade sammandragningarna. Deras första tanke var att ge mig dessa, plus smärtstillande och sömntabletter som jag kunde ta med hem, men sedan tog dem beslutet att det var bättre för mig att stanna kvar över natten så att de kunde undersöka mig igen på morgonen (eller om jag mot alla ods skulle komma igång på allvar under natten).
Min mamma var den som kört mig och sambon till sjukhuset och eftersom det var sent beslöt hon sig för att stanna över natten också (istället för att sitta och köra 4 mil hem). De hade gjort i ordning ett rum till oss med två sängar och en fotölj, dock är vi ju en tajt familj, så jag och sambon låg i den ena så fick mamma den andra. Barnmorskan blev nog lite förvånad när hon kom in en sista gång för att sätta band runt min arm och finner oss tre på rad i sängarna!


Natten flöt på lugnt, jag sov bättre än jag gjort på länge nu. Blev lite varm i kroppen från pillrerna, men slapp vakna upp i värkar. Mina sammandragningar är inte lika täta nu och jag har inte haft någon värk idag. Pappa skjutsade hem mig medan sambon och mamma åkte till sina jobb. Även syster som hade andra ärenden på sjukhuset denna morgon kom och överraskade oss med sin närvaro. Kändes skönt att ha så många kära runt omkring sig!

Väl hemma hade jag ny energi som jag saknat den senaste tiden, så jag och pappa började fixa lite med sovrummet. På söndag hoppas vi kunna sätta upp tapeten! När man ser den tapet jag köpt och det golv jag vill ha så kan man föreställa sig hur snyggt det kommer bli. Tyvärr upptäckte vi att jag hade räknat lite fel när jag beställde tapeten, istället för att det skulle bli massa kvar så finns risken att det inte räcker hela vägen. Förstår inte hur jag tänkte när jag räknade på det där! Annars är det bara att beställa nytt, normalt ska det inte ta mer än 5 dagar att få det levererat.

Jag är i alla fall exhalterad, glad och förväntansfull - både på att få rummet klart och att våran bebis snart är här!

Är man någonsin "redo"?

Många påstår att de inte vill ha barn för att de inte känner sig "redo". Men vad menas med "redo"? Sitter här och bläddrar igenom de tidiningar som jag fick med ena babyboxen och känner stundvis: "Shit, jag vet ju inte alls hur man tar hand om ett barn!". Nämner man det för familj och vänner säger de bara att sånt lär man sig rätt naturligt och att jag inte ska oroa mig. För det mesta oroar jag mig inte, tills jag åter igen inser vilket jobb det innebär. Att läsa de här tidningarna hjälper ju inte! För det första är de fylld med insändare där folk skriver om sina skillsmässor, att de inte längre har sex, misstänker partnern för otrohet, konflikter och bråk angående barnuppfostran, gnäll, gnäll, gnäll.. hur uppmuntrande låter detta för en blivande mamma? Sedan tar tidningen upp allt sånt som man normalt inte oroar sig för annars: faror i hemmet, kolik, förlossningsdepressioner, barnsjukdomar, osv... visst är det viktigt att ta upp allt detta, men det bygger upp en tygnd av oro såhär två månader innan beräknad förlossning.
Sedan kan man ju göra som jag: bläddra förbi det som man inte är "redo" för och läs inspirerande artiklar om inredningstips till barnrummet, laga sin egen barnmat och hemligheten till en bättre sömn!

Något som jag måste dela med mig av är detta som jag hittade i mittenuppslaget i en av tidningarna: "Regnpyssel". Fast för mig är detta skoj vilken dag som helst! Här har de i alla fall lagt upp recpet på hur man gör sin egen play-doh, trolldeg, fingerfärg, m.m. De som jag just nämnde är mina favoriter, så jag skriver helt enkelt ner recepten här så att ni själv kan prova hemma och ha kul med era barn (barnen är ju förstås bara en ursäkt, det är ju vi som vill leka).

Play-Doh
4 dl vetemjöl
3 dl salt
2 msk alunpulver eller citronsyra
3 msk matolja
5 dl kokande vatten
Karamellfärg

Gör såhär:
Blands mjöl, salt och  alun i en bunke. Tillsätt olja och karamellfärgat vatten. Rör ihop till en slät deg som du sedan förvarar i en plastpåse eller plastburk med lock, helst i kylskåp.

Trolldeg
1 dl mjöl
1 dl salt
½ dl kallt vatten

Gör såhär:
Blanda allt och knåda degen väl. Degen kan kavlas och formas som man vill, lägg de färdiga figurerna på en smord bakplåt och grädda i ugnen, 130-150 grader i två timmar (längre tid ju tjockare figurer). När de svalnat kan de målas med vattenfärg eller lackas med hobbylack.

Fingerfärg
2 dl vatten
2dl talk
2 dl potatismjöl
1 dl tvåflingor
Pulverfärg

Gör såhär:
Rör ihop och förvara färgen i plast- eller glasburkar med lock. Funkar fint i stället för gips till hand- och fotavtryck.


En annan sysselsättning jag har just nu är att renovera vårat sovrum, vi vill ju förstås ha det färdigt när lillan anländer, men det ska väl inte vara några problem. Försöker förstås att inte överanstränga mig eftersom jag känt mig lite dålig den senaste veckan. Dessutom har jag problem med händerna då de känns enormt svullna, det sticker i fingrarna när jag utför vissa rörelser (t ex skriva en längre text på datorn) och har svårt att greppa saker för att det gör ont i lederna. Väggarna är spacklade och redo för nya tapeter, men först ska jag måla tak, dörr- och fönsterlister. Dessutom har vi såna där gamla härliga inbyggda garderober! Tyvärr har förra ägarna tapetserat över dörrarna, så det håller jag också på och sliter bort så att de kan målas. Huset vi just köpt är byggt 1956 och har aldrig genomgått någon större renovering - istället har de lyckats bevara huset i gott skick med en äkta 50-tal känsla (förutom att det finns spår av 60- och 70-tal, till exempel har de lagt plastmattor i alla rum utom ett).

Nu ska jag nog jobba lite på rummet innan mörkret faller på helt!