Den långa väntan...

...är äntligen över!

Den 11 Mars kl 03:57 föddes våran underbara dotter! Välkommen till världen Cassandra!

Det där lilla extra

Det föds barn varje dag i Sverige (och världen) och idag är inget undantag. Vi är nog flera som önskar att våra små mirakel inte ska komma ut just på denna dag, eftersom man tekniskt sett inte har födelsedag mer än vart 4:e år. Hittills är två barn födda denna dag på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och än finns det tid för fler förlossningar!

Själv hade jag hoppas på ett Februari-barn, då det är många i min familj och släkt som är födda under Mars. Önskar heller inte att hon väntar ända in till April, dels för att jag vill ha min kropp tillbaka (nej det är väl inte så hemsk att säga så!) och för att vi har ännu en dag där som man gärna undviker: Första April! Kanske bara är jag, men vill inte ta risken att hon blir kallad för ett April-skämt hela sitt liv. Barn kan vara onda och vuxna inser inte ofta att ord kan såra. Eftersom jag aldrig varit direkt "poppis" och inte heller mobbad i skolan, har jag kunnat stå mellan och vittna barn bli utsatta för mobbing. Om jag kommer på mitt barn med att vara mobbare ska hon få höra ett och annat, men om jag skulle upptäcka att hon blev mobbad vad kan jag göra? När detta pågick mot min syster så var jag ju själv barn och ansåg att jag hade rätt att slå den som slog henne, men som vuxen har jag inte längre den rätten. Vi blir försvarslösa som vuxna. Vi kan bara prata med lärare och föräldrar och hoppas att alla tar sitt ansvar, men det är sällan de gör det. De flesta föräldrar ser åt andra hållet när deras barn uppför sig illa och lärare.. ja.. de undviker att behöva göra något själva utan lägger allt ansvar på föräldrarna. Allt jag önskar är att mitt barn tar kloka beslut i sitt liv och att hon kommer ha samma förhållande med oss som jag har med mina föräldrar.

Som tur är kommer allt det där senare, nu behöver jag bara oroa mig för mindre saker som aming, blöjbyte och sömn!

En natt på sjukhuset

Sedan natten till onsdag har jag haft mer eller mindre smärtsamma sammandragningar, också kallade förvärkar. Under onsdagen kunde jag räkna att det låg ca en timme mellan värkarna (betydligt oftare mellan sammandragningarna) och vi väntade till sent på kvällen innan vi bestämde oss för att inget mer verkade hända. Sedan under torsdagen blev det lite tätare - runt 30 minuter mellan värkarna - så vi ringde tillslut till sjukhuset för att rådgöra. De bad mig komma in så att de kunde göra en undersökning. Eftersom varken vatten eller slempropp gått var det inget akut besök, men bara för att säkerhetsställa ifall förlossning var på gång eller ej.
Vid 22-tiden anlände vi till förlossningsavdelningen och de kopplade upp mig till en maskin (det var för övrigt en väldigt lugn kväll, såg inte en själ på hela kvällen utom personal). Denna maskin talade om att det var ca 4 minuter mellan sammandragningarna, även om jag inte hade några värkar. Sedan gjorde de en snabb undersökning och kunde tyvärr konstatera att livmoderstappen inte öppnat sig särskilt mycket, så deras beslut blev att ge mig piller som lugnade sammandragningarna. Deras första tanke var att ge mig dessa, plus smärtstillande och sömntabletter som jag kunde ta med hem, men sedan tog dem beslutet att det var bättre för mig att stanna kvar över natten så att de kunde undersöka mig igen på morgonen (eller om jag mot alla ods skulle komma igång på allvar under natten).
Min mamma var den som kört mig och sambon till sjukhuset och eftersom det var sent beslöt hon sig för att stanna över natten också (istället för att sitta och köra 4 mil hem). De hade gjort i ordning ett rum till oss med två sängar och en fotölj, dock är vi ju en tajt familj, så jag och sambon låg i den ena så fick mamma den andra. Barnmorskan blev nog lite förvånad när hon kom in en sista gång för att sätta band runt min arm och finner oss tre på rad i sängarna!


Natten flöt på lugnt, jag sov bättre än jag gjort på länge nu. Blev lite varm i kroppen från pillrerna, men slapp vakna upp i värkar. Mina sammandragningar är inte lika täta nu och jag har inte haft någon värk idag. Pappa skjutsade hem mig medan sambon och mamma åkte till sina jobb. Även syster som hade andra ärenden på sjukhuset denna morgon kom och överraskade oss med sin närvaro. Kändes skönt att ha så många kära runt omkring sig!

Väl hemma hade jag ny energi som jag saknat den senaste tiden, så jag och pappa började fixa lite med sovrummet. På söndag hoppas vi kunna sätta upp tapeten! När man ser den tapet jag köpt och det golv jag vill ha så kan man föreställa sig hur snyggt det kommer bli. Tyvärr upptäckte vi att jag hade räknat lite fel när jag beställde tapeten, istället för att det skulle bli massa kvar så finns risken att det inte räcker hela vägen. Förstår inte hur jag tänkte när jag räknade på det där! Annars är det bara att beställa nytt, normalt ska det inte ta mer än 5 dagar att få det levererat.

Jag är i alla fall exhalterad, glad och förväntansfull - både på att få rummet klart och att våran bebis snart är här!